Jag hatar verkligen söndagar , för då vet man att helgen är slut och att man måste ställa klockan på 06.00 de närmaste fem dagarna . blääh !

Det är rätt jobbigt nu : ( Jag oroar mig över hur  alla andra och sedan mår jag dåligt av det själv . Ska det vara så ? Det kanske är helt normalt och känna såhär , inte vet jag , men om ni frågar mig så är det rätt påfrestande och jobbigt ! Jag vill ha sommarlov nu ! Då slipper man tänka på så mycket . Man slipper gå upp tidigt . Man slipper läxor .
Hela tiden måste jag tänka på  vart jag är och vilket umgänge jag har . Jag förstår om folk tycker jag är konstig som frågar om h*n röker . Men för mig är det livsviktigt ! Jag har inte valt detta , det är inget jag kan välja bort ! Ibland känner jag att jag är ett hinder , ett hinder för att mina kompisar ska kunna träffa och umgås med vilka de vill . Jag känner mig handikappad !
De senaste åren har jag varit överbeskyddande . Så fort inte någon svarar när jag ringer eller sms:ar ( om jag inte vet anledningen ) blir jag genast livrädd . Livrädd för att något hänt . När jag sedan skickar både två och tre sms och fortfarande inte fått svar känner jag mig som deras jävla livvakt och det är ju faktiskt inte meningen : / Men vad ska jag göra ? Jag kan inte råför att jag är sån .
Jag saknar vissa människor oerhört mycket just nu , levande som döda . Det är så att det gör ont i mig ! : (
Just nu vill jag bara somna och vakna upp om sisådär två månader . Jävla negativa fittsöndag !