Första advent
Äntligen är det första advent och nedräkningen till julafton kan börja 🎅🎄⛄️
Såhär blev årets adventsljusstake 🕯
En månad kvar till julafton
Att julkänslorna infann sig tidigt hos mig i år är det väll kanske ingen som har missat. Det är först nu som det verkar okej att överhuvudtaget nämna julen i de flesta människors närvaro. Jag ville påbörja adventspyntet redan i helgen, men där satte Mattias stopp. Han tycker att det är absolut förbjudet innan söndag (första advent), men eftersom han jobbar kväll denna vecka så kanske jag kan tjuvstarta lite på torsdag ☺️ För att stilla mitt jul-begär lite skrev jag julkorten innan. Han var lite orolig att de skulle skickas nu i veckan också, stackarn trodde nog att jag skulle göra bort honom. Det brukar alltid bli stressigt tids nog ändå, därför är det bra att vara ute i god tid.
I lördags gjorde vi (återigen) ett besök på PåPall. Där fanns det mycket fint och fick med mig en del hem, allt från tomtar till hyacinter. Kan verkligen rekommendera det stället. Under tiden vi var i Borås låg pepparkaksdegen på kylning så när vi kom hem drog vi igång ett pepparkaksbak, spädde på julkänslorna ännu mer kan jag säga! 🎅
Ha en fin vecka!
De genomskinliga vaserna/skålarna och hyacinterna är några av de saker som införskaffades på PåPall. Och pepparkakorna blev jättegoda! 😊
#prayforparis
Terrordådet i Paris tror jag inte att en kotte har missat. Överallt, på tv och i sociala medier läggs det ut bilder i samband med detta. Jag uppmärksammar inte detta för att alla andra gör det. Jag gör det för att visa att jag bryr mig, och att jag berörs. De må låta klyschigt men man börjar ju undra var världen är på väg när oskyldiga människor får sätta livet till. Det känns som att det bara händer fler och fler hemskheter runt om i världen och man kan undra var terroristerna får ut av de. På Nyhetsmorgon i imorses pratades det om att man genomför terrordåd för att visa missnöje, men även för att världens befolkning ska känna rädsla, och visst tusan känner jag det. Rädsla för var det kommer sluta. Rädsla för vad som kommer härnäst. Rädsla för att det kan hända här, eller där mina anhöriga är. Rädsla för att stöta på någon med mer hat än kärlek i kroppen.
Det är en sjuk värld vi lever i, där allt hat börjar ta över mer och mer. Idag tänder jag ljus för alla drabbade i Paris.
