Jag måste bara berätta om vad som hände när Susanne var här i onsdags. Vi lagade som sagt mat och när jag står i köket och passar riset hör jag något bakom mig. Vänder mig om och ser att det sitter en liten fågel (!) på frysen. En livs levande lite pippifågel har tagit sig in genom balkongdörren som stod öppen. Jag blev rädd och springer in till Susanne som sitter i vardagsrummet tillsammans med sina två barn. Av rädsla att fågeln ska flyga på Milton som ligger i vagnen drar jag över myggnätet. När chocken och fnittret lagt sig börjar vi fundera på hur vi ska få ut fågeln. Vi försöker kika om fågel sitter kvar, och den flyger då iväg. Vi blir återigen rädda och går därifrån. När vi tar modet till oss ytterligare en gång sitter den högst upp på luftvärmepumpen. Stackarn, den måste varit alldeles livrädd. Och det blev säkert inte bättre av att vi var rädda och skrek till då och då. Fågeln flyger vidare till tvättstugan och jag springer fram och stänger dörren. Tänker att det är bättre att den är där inne än flyger löst i hela huset.

Jag ringer Mattias som sitter i möte och kan därför inte komma hem och rädda oss. Ringer därefter till pappa, han har ju räddat mig förr, när jag blev uppjagad av kossor i ett älgtorn till exempel. Pappa säger att det enda man kan göra är att öppna fönstret och hoppas att fågeln hittar ut den vägen, men han lovar ändå att komma förbi en stund senare. Under tiden vi väntar samlar jag mod till mig och stänger in övriga personer  i vårt sovrum och går in i tvättstugan för att öppna fönstret. Fågelungen sitter och trycker i högra hörnet av fönstret. Får tillslut upp fönstret och fågeln hittar snabbt ut. Pappas insats behövdes alltså inte och han kunde snabbt åka vidare när han dök upp en stund senare. Skönt att allt slutade väl, både för fågelungen, och för oss som befann oss i huset ;)